Dom som känner mig, matte, vet att jag är allt annat än morgonpigg... Jag är inne i en jobbig period med både värk och sömn, så varje minuts sömn är värdefull. Men i morse tyckte "flickorna"; Tinka och Yakki, att det fick räcka med sömn när klockan var 5... Eftersom jag lade mig vid 2, hade det ju varit skönt med en timme till. Klockan 6 varje vardagsmorgon kommer ju "dagbarnet"; Betti-I, och Bett-I´s husse ringer när han är på ingång. Då är det bara att stiga upp och ta emot. 
Men imorse fick jag inte den där timmen. Ut med "flickorna" och Xander på framsidan, Troll, Cheena och Tipi på baksidan. Troll och Xander gillar inte varandra, så husse fick sätta upp en stor hage på baksidan där dom 3 går. 

Så var det dags med frukost till lilla Vittra... Morgontröttheten försvann när hon kommer springande från bädden, viftande på svansen. Jag satte ner skålen, men det var inte maten hon ville åt. Det var mig! Vilken lycka! Sedan började hon äta, men fick avbryta sig när jag hällde upp vatten i skålen. Det porlade så hon blev kissnödig... Nå, efter kissning kunde hon fortsätta med maten.

Så pysslade jag undan lite, telefonen ringde (Bettans husse), in med henne på framsidan (hon funkar bäst med dom hundarna. Satte på kaffe till husse, husse vaknade. När husse går ut med sin kaffekopp på baksidan så står han där i sina egna morgonsömniga tankar. Plötsligt hör han en mansröst, tydligt, som säger - God Morgon. Husse ser sig omkring, vem är det som är så nära så han hörs så klart? Husse ser ingen, blir så klart förbryllad. Men jag kan bara bli alldeles varm om hjärtat... Det är hus-spöket som hälsat på honom. Alltså kan vi bara anta att husse är välkomnad till huset, även av hus-spöket. 
Själv har jag träffat på hus-spöket många gånger. Det är en äldre man som ägde huset för länge länge sedan. Jag har träffat hans barnbarn vid ett tillfälle, men jag råkade skrämma iväg henne härifrån.

I alla fall så fortsätter vi med morgonsysslor och börjar göra oss klara för att ge oss iväg. Då ser jag genom fönstret hur den STORA vackra rävhanen lugnt och värdigt skrider fram över fältet. Jag hämtade kikaren för att titta på honom. Han är fortfarande lika fin i hull och päls som han har varit innan, han är så fin!!
Jag kör sedan husse till jobbet och på vägen hem stannar jag för att handla hundmat. Hittar billiga morötter och köper till vovvarna, det gillar dom.

När jag sedan kör hemåt från affären förundras jag över att man kan må så bra, fast man mår så dåligt. Där var en massa små ljusglimtar som gjorde det lättare att ha ont och att inte ha sovit så bra.