I lördags var jag och husse utanför Simrishamn och hämtade lp-skivor. På vägen hem hamnade vi på en loppis, där vi otroligt nog inte handlade något. Sedan var vi uppe vid Ales Stenar! Denna underbart vackra plats! Kändes bara konstigt att inte ha någon hund med denna gången. Fotade lite, ska se om jag kan bli färdig att visa bilder imorgon.

Igår var jag på väg hem från Skurup, hade lämnat husse på hans jobb. Hade en riktigt skitdålig dag med värken, såg fram emot att köra hem och vika ihop mig i fåtöljen och måla lite kanske. Men det ändrade sig snart.

När jag kört förbi kyrkan i Önnarp ser jag att man tydligen släppt ur hästar på fältet på vänster sida. Men nä, vänta nu! Där var inget staket! 7 stora hästar var på rymmen, med sig hade dom en människa. Jag stannade så klart till för att se vad jag kunde göra för att hjälpa till. Det var inte hästarnas ägare som var där, hon ville mest hålla koll så dom inte drog iväg upp på någon större väg.

Jag ringde polisen och rapporterade, närmaste lediga bil var i Trelleborg, så det skulle ta lite tid. Först tyckte dom inte att det var något som polisen skulle syssla med. Men jag påpekade att om 7 stora halvblodshästar springer upp på väg 101 blir det definitivt ett polisärende. Jag lämnade mitt telefonnummer och körde upp till 101an för att se att dom inte var på väg dit. Inga hästar syntes till från 101an, så jag körde tillbaka. Dom gick så fint ute på åkern, med sin ledsagare. Ledsagarens man kom fram till mig och vi pratade om vems hästar det kunde vara, men kom inte fram till något vettigt. Jag kom på att där var hästar i Västra Vemmenhög, så jag körde dit. Deras hästar var hemma och jag träffade på grannen när jag körde ut från gården. Grannen kom ridande på sina halvblod och jag stoppade dom. Dom visste inte heller vems hästar det kunde vara, men erbjöd sig snabbt att komma och hjälpa till.

Jag kör tillbaka till Önnarp och får veta per telefon att man motat in dom i en trädgård. Skönt det, men vad gör man av 7 hästar??

Polisen kom och dom kunde väl egentligen inte göra mycket. Tydligen var där något ställe dom skulle köra och kolla upp, om det var där hästarna hörde hemma.

Det var god uppslutning på folk och grimmor ordnades fram. Hage med bra staket och möjlighet till vatten. Grimmor och grimskaft på och så började den lilla gruppen på 7 hästar och en hög med människor att promenera genom Önnarp. En av bilförarna körde efter precisionen för att se till att ingen körde om.

Jag körde efter och fick se hästarna lugnt ledas in i en hage. Skönt! Polisen kom igen, dom hade inte fått in någon rapport om bortsprungna hästar. Mystiskt... Min tanke var att det var hästar som tröttnat på att gå på bete och nu ville gå hem.

Poilsen körde iväg och jag körde hem, nu var dom ju i trygghet i alla fall.

Väl hemma satte jag mig och försökte samla tankarna, sedan var det dags att köra iväg igen, husse skulle hämtas i Skurup. Jag körde förbi hagen för att se att de 7 "vilda" var kvar och det såg så lugnt och fridfullt ut så.

Halvvägs in till Skurup ringer min mobil. En vänlig mansröst frågar om det möjligen är hans hästar vi har hittat. Han beskrev den ena och jag sa att det är väl inte så många som är av med så många som 7 i ett svep kanske. 

Vi bestämde att mötas i Önnarp och det var lättade ägare som återförenades med sina 7 "vilda". 
Dom hade inte färdats så långt på fri hov, så dom kunde ledas tillbaka till sitt bete. Men det hade ju hunnit skymma och jag fick snabbt fram en reflexväst till den som gick först. Siste man hade reflexer på sina byxor, så det var ju lugnt.

När husse och jag kommer hem väntar en inte alls rolig nyhet. Kylskåpet har avlidit... 

Så idag fick husse och jag köra till Staffanstorp och köpa "nytt" (begagnat) kylskåp. Det kommer imorgon, från samma ställe vi köpte tvättmaskinen förra året.

Massor av mat hade hunnit bli förstörd, så den har vi lagt ut till fåglar och rävar som kan tänkas vara hungriga.

Hästarnas matte kom och lämnade tillbaka västen, tillsammans med smaskig choklad och tackkort.  

Min hälsa har verkligen stört mig. Jag hade så gärna velat göra mer, men jag kunde i alla fall vara den som hade kontakt med polisen och mitt nummer kunde lämnas ut för kontakt med hästägaren. 

Hästarna var för övrigt inte ett dugg "vilda", utan otroligt lugna och välhanterade. Det visade sig vara 4 av yngre årgång, men ändå så förbaskat trevliga och sansade.

Hundarna har inte fått så mycket uppmärksamhet varken igår eller idag. Tipi och Vittra följde med oss till Staffanstorp så Vittra har fått lite koppelträning, denna gång med sin husse.

Jag läste med skräck i hjärtat om stackars hundägaren som blev av med sina 3 hundar, mitt inne på hundutställningsområdet. Det gör mig så ont att sådant kan hända. Hoppas verkligen att även dom får återförenas. Jag skickar all god energi jag kan avvara, både till hundarnas ägare och till hundarna.