Som jag skrivit tidigare så har jag varit i Sjöbo några gånger för att vara barnvakt åt en väninnas hund; Milo. Som titeln skvallrar om, så finns inte Milo mer.

Milo var en schäfer, stooor (vid 11 månader vägde han 42,2), ej registrerad, Han var född hos en ej SKK-ansluten kennel en ganska liten bit från mig. Dom riktar in sig på den stora rakryggade typen av schäfer (suck...), men gör inga större hälsokontroller på sina avelsdjur. Dom har då dessutom riktat in sig på lite udda färger och på långhåriga.

Som före detta schäferuppfödare reagerar jag starkt på att man inte röntgar höfter och armbågar på schäfer, egentligen varesig om den ska gå i avel eller ej. 

Föräldrarna till Milo ska, vad min väninna vet, inte vara röntgade. 

Förra måndagen var jag med väninnan på Lundabygdens Djursjukhus för att reda ut Milos hälsoproblem. Där kom röntgen på tal och höfter och bog röntgades. När höfterna röntgades stod jag med ryggen vänd mot dataskärmen, jag ville inte vända mig om. Jag var så beredd på det värsta. Men till sist tog nyfikenheten över. Han var helt katastrofal i sina höfter. 

Min väninna tog med honom hem för att prata igenom med sin sambo. Hon själv var övertygad om vad hon egentligen velat göra då direkt, men sambon var inte på samma plan. Men under veckan som gick pratade dom igenom det och beslut fattades.

Så idag förlorade min väninna sin hund Milo. Hade han fötts hos någon med ansvarskänsla, hade han kanske inte ens blivit född.

Nu kan detta hända även om det är en SKK-ansluten uppfödare så klart. Men eftersom man som SKK-ansluten uppfödare inte får lov att avla på schäfer som är behäftad med höftledsfel, så gör man sitt bästa för att inte sätta trasiga hundar till världen.

Men genom att avla på ej kontrollerade hundar och hävda att det inte behövs några kontroller, så blir ju faktiskt dom som köper valp i god tro, väldigt lurade. Och går det då som det gick med Milo, får man gå igenom en hel del sorg också.

Vi i Quipus Family lider med Er som blivit drabbade.