Nu är där skitungar som planterar ut preparerad mat igen. Kanske borde jag vara van vid att läsa sådant, men för hela höge farao, vad får man ut av detta? Kan dom inte göra något produktivt av sin tid och energi istället? Dom kan ju alltid börja knyppla eller något sådant.

Denna gången är det i Helsingborg. Vittnen har sett 2 personer kasta ut bröd i en park. Brödet var preparerat med glykol. Enligt artikeln ska en hund ha dött av glykolförgiftning för ett kort tag sedan, i Landskrona.

För några år sedan gick det ut varningar om preparerade köttbitar utmed gångslingan runt Svaneholmssjön. 

Sådant gör mig glad att jag bor där jag gör, tillräckligt långt från stora vägar, men ändå tillräckligt nära så grannarna ser om det kör upp någon skum bil här. Sedan är här i princip alltid någon hemma. Ska jag iväg på något som tar lite längre tid anpassar jag det till när hussen i huset är hemma. Alla hundarna bor inne hos oss, så risk för att någon ska stoppa till dom något i några hundgårdar finns inte.

För risken för att det skulle gå vägen med att stoppa i mina något är stor. Dom äter allt som bjuds! Med vissa undantag då. Tinka avskyr pasta och Xander är inget fan av köttbitar. Dom får väldigt roliga "ansikts"uttryck när dom bjuds på den avskydda maten. 

När jag gör mackor åt husse, som han har med till jobbet, står dom alla i en halvcirkel bakom mig. Dom vet att det bjuds på gott. Ibland ost, ibland sallad och ibland till och med paprika! Det är en favorit hos allihop. 

På fredag är det dags för en tripp till veterinären igen. Denna gången är det Moltas, han ska besiktigas inför helgens flytt.