Idag har varulven bott hos oss i 1 vecka. När husse skulle hämtas från jobbet följde varulven Dante och hans nanny Vittra med som vanligt. Båda fick komma ut vid husses jobb, Dante i koppel för första gången. Han var riktigt duktig, förutom att han for runt som ett torrt ekorrskinn.

Har fortfarande svårt att förstå att Troll är borta. Att han aldrig kommer att fara runt som ett vilt troll med glada glittrande ögon. Jobbigast är det när jag är ensam hemma, ingen att prata med, som avleder uppmärksamheten. Jag behöver sörja, helt klart, men det är så djävla tungt. Försöker fylla dagen med nyttiga saker att göra. Husse i familjen började jobba 8,30 i morse, jobbar ett dygn. Jag har handlat, tagit hand om hundarna och katten, fått 2 paket från Wish, hennat håret. Men nu är kroppen slut, värken plågar mig, skulle behöva lägga mig. Men vågar inte. Dels för att jag är inne i en period med mardrömmar, dels för att det är större risk för att tankarna ska börja snurra. Har lyssnat en hel del på musik idag. Ska kanske fortsätta med det och sätta mig med mitt Howrse.

Förlåt, det här blev mest en massa dravel, men jag behövde väl få ur mig det.

https://www.youtube.com/watch?v=fKopy74weus

Att gruppen heter det dom heter, gör inte det hela sämre heller  

Har ju sagt att jag skulle berätta vad som hänt, så nu försöker jag.

Troll var ju min älskling, som stöttade och tröstade i alla lägen. Det gör mig så ont att han bara fick finnas hos oss i 7 år. Han fyllde 7 år 2 dagar innan han dog.

Han skulle para en av våra tikar och jag brukar låta tiken och hanen gå tillsammans en stund innan jag "sätter ihop" dom. Att han inte skulle klara av det själv, det visste jag. Dels för att mina hanar är vana vid att matte är med, dels för att Troll var 29,5 cm och Tinka Yakki (redigerat 8/11-2019, hade skrivit fel namn) ca 37. Han nådde inte upp. 

Jag gick in och hämtade Rune och så satte han sig ner för att stötta tiken. Detta medans jag brukar hjälpa till att "styra in" hanen. Tekniken har jag lärt mig av min mentor. 

När jag rör vid hans penis känner jag att den är krokig, liksom har ett veck på, ca 4 cm in.

Inne på djursjukhuset röntgades han. Det konstaterades att penisbenet var av, urinblåsan full och prostatan mycket förstorad.

Man kunde, enligt dom, föra in en kateter och tömma honom på urin. Hade aldrig fungerat. Ta ett sugrör och bryt av det så det blir ca 45 graders vinkel. Svårt få in en kateter där. Och dessutom fylls det ju helt klart på. 

Andra alternativet var att operera bort penisbenet och så låta honom göra sina behov genom en fistelgång.

Jag älskar min hund för mycket för att utsätta honom för detta. Veterinären höll med mig.

Vi blev visade in i ett annat rum och han fick första sprutan. Jag satte mig i Biabädden på golvet medans han gick runt och kollade lite. Han blev vinglig, jag trodde han skulle lägga sig, men nej. Han stramade upp sig, travade iväg över hela rummet med ett otroligt vackert steg. Nästan som han ville tala om för mig - glöm aldrig hur jag kunde röra mig.

Efter det gick han upp och skulle lägga sig på bädden. Reste sig igen, ställde sig på mina ben, en framtass på vart och ett av mina bröst. Han såg mig in i ögonen och pussade mig på munnen. "Matte, du klarar dig".

Så lade han sig ner läng med mitt högra ben med huvudet på mitt knä.

Dom kom in och gav den avslutande sprutan, han somnade in med mina armar runt sig och sitt jellon i famnen.

Det går fortfarande inte en dag utan att jag gråter, saknar honom så otroligt mycket.

Denna typen av skada är ovanlig. Troligtvis har han lyckats få in en liten bit av penis i tiken. Tiken var inte riktigt i tid och hon kastar sig gärna när något är obehagligt.

Men det är ju så här det heter att man ska göra vid parning. Vissa hundmänniskor håller förmaningstal för mig. Man FÅR inte hålla i tiken. Vi håller inte FAST tiken, vi har bara en hand på hennes halsband och i vissa fall en stöttande hand under magen. Visar tiken att hon inte vill, slutar vi direkt. Inget ska göras med tvång. Men flera förståsigpåare menar på att inte ens det får man göra.

Det är även viktigt att både tiken och hanen visar upp en sund könsdrift. Den visar sig under leken innan parningen.

Efter det som hänt kommer jag ALDRIG att låta mina hundar para fritt. Vill aldrig gå igenom detta igen. 

TROLL! VI SAKNAR DIG ALLA!!!

För en liten stund sedan såg jag ett vackert grönt sken på himlen, det for åt norr. Skulle vara spännande med besök från rymden    .

I söndags packade vi in oss allihop i bilen. 2 personer (husse och jag) och 5 hundar (Tipi, Xander, Yakki, Vittra och Ior), katten Elvis stannade hemma och passade huset. Målet var Hajom.

Trots mitt kassa lokalsinne, hittade vi rätt! Med hjälp av mobilens gps visserligen, men jag brukar inte lyssna på den heller. Kan själv!

I Hajom möttes vi av Ninas glada uppenbarelse och en god kram. Det var så länge sedan jag träffade henne senast. Rune träffade henne för första gången. Men han blev lika glad för henne som jag är. Hon såg dessutom inte ut att ha åldrats ett dugg! 

Nu var det ju inte henne vi åkte ända till Hajom för att titta på. Det var Dante... Och inte skulle vi bara titta på honom, han skulle följa med hem!

I stamtavlan heter han Dreamwishes Dante, kallas för Dante, ser ut som en Dante. Han är född 7/9 i år, färgen heter particolour (gråschatterad). Nej, den färgen finns inte på sheltie. Vi har blivit begåvade med en tysk spets/mittelspitz! Känns spännande med en hund av annan ras. Naturligtvis sviker jag aldrig mina shelties, men jag är ruskigt förtjust i spetsarna. Visst, dom är ofta skälliga, men det är ju sheltiesarna också. 

Han fungerar jättebra här hemma hitintills. Tipi tycker så klart inte om honom, men hon gillar bara egna flocken. Bettan, dagishunden, får något mjukt i blicken när hon ser på honom. Katten Elvis är mycket förtjust i honom! Otroligt! Han gillar inte dom andra hundarna särskilt mycket. Den hunden han tyckt bäst om var Troll. Men Dante är helt klart godkänd direkt. Elvis till och med pratar med honom med sitt lilla "njooorr", så sött.

Hade planer på att fotografera idag, vädret var sagolikt. Men resan i förrgår och Ystadtrippen tillsammans med Lotta igår har satt sina spår. Min kropp sa ifrån, så det har bara varit det viktigaste som blivit gjort. Husse jobbar dygn, så jag skjutsade honom i morse. Sedan har jag mest lullat omkring här hemma, pysslat med lite som fångat blicken, och så klart myst med hundarna.

Förhoppningsvis blir det fler dagar med detta underbara vädret, det får bli fotografering då.

Detta lilla charmtroll flyttade hem till oss idag. Berättar mer imorgon, trött.

Nu är alla 5 hundarna kammade och Xander har till och med fått sig ett välbehövligt bad. Alla prydliga och fina inför morgondagens semestertripp (bara över dagen).