Jag har inte så mycket att skriva om just nu. Känner mig väldigt taggig och då gör jag bäst i att inte ha för mycket med folk att göra.

Anledningen till att jag är taggig är att jag har för mycket att hålla reda på och planera. Ovanpå det så är inte min hälsa sådär jättekul. Eftersom jag har gått in i väggen flera gånger tidigare, så känner jag igen signalerna. Tyvärr är det inte mycket jag kan göra annorlunda för närvarande, utan jag får beta av allt i den takt det går.

Detta gör att jag är extra känslig för hur folk beter sig. 

Av någon anledning så är, och har alltid varit, folk snabba att mästra mig och berätta hur jag ska göra si och så. Utan att jag har bett om någon åsikt... Vill jag ha hjälp, så ber jag om det. 

Min energi går åt till att ta hand om min älskling (djurens husse), ta hand om djuren, ta hand om hemmet och någonstans långt ner på listan kommer jag själv. Jag har ett enormt kontrollbehov, vill planera saker och ting (ibland får man planera om) och vill ha framförhållning. Går det snett, så låser sig min hjärna och min kropp och jag blir ännu sämre med värken. 

Ovanpå allt annat som händer, så har SoFiN bestämt sig för att tillbringa helgen hos Tobias, så vi sitter utan bil.

Husse är ledig i flera dagar nu, det är jätteskönt. Han har jobbat så mycket och vi behöver komma ikapp oss med varandra, bara genom att vara. Får hoppas att det bara är över helgen SoFiN bestämmer sig för att vara borta. Vi hade lite planer på dagsutflykter med alla hundarna. 

Jag vet att jag inte är rolig att läsa just nu, men så är det. Och istället för att vara dömmande och mästrande, så går det bra att skicka ett vänligt mail eller sms. Eller ringa (kan inte lova att jag svarar).

Trött...

Förlåt Malin... Det går nog över snart...

Kanske inte så konstigt att jag är trött. Har fått ett extremt städryck, kastar massor av onödigt och oanvändbart. Men det tar på krafterna. 

Elvis var mycket bestämd tidigare ikväll, han skulle ut! Inte så ofta han går ut, men ikväll var det dags. Nyss kom han in, pratade och njurrade (ett ljud), sugen på sitt speciella godis. När jag böjde mig ner över honom för att ge honom hans Yummis kände jag att han luktade barrträd. Jag passade på att nosa lite extra på honom, men när han märkte det så blängde han på mig.

När jag körde husse till Skurup imorse tjoade jag roat - titta på dimman!

Jag älskar dimma, det är så vackert, så trolskt. 

Fick ett städryck tidigt i morse, för vi skulle till soptippen, hade vi bestämt. Vi fick med oss en del, jätteskönt.

Sedan körde vi till Skurup, hade glömt köpa kattsand på Dollar Store. Där höll dom på att pynta inför Halloween... Mitt favoritpynt! Klart en del fick följa med hem.

Sedan har kvällen varit lugn. Jag har rätt mycket värk idag, så jag vill inte bråka mer än nödvändigt med kroppen. Men hundarna har fått sin skötsel, disken är ren, 2 maskiner tvättade, nej 3! och husse och jag har också fått i oss mat. Ägg, bacon och klyftpotatis. Och grönsaker, så klart.

Imorgon jobbar husse igen.

Idag har vi inte fått gjort mycket... Hämtade husse i Skurup. Ior och Dante var med. 

När jag parkerade bilen vid tåget fick jag dock syn på något sorgligt och vredersframkallande. Jag är inte barnvänlig, men jag vill inte barnen något illa om dom bara uppför sig. På bänken satt en kvinna med en barnvagn. I sin högra hand hade hon en mobiltelefon som hon höll strikt koll på. Vilket man inte kan säga om barnet i 2-3-årsålder (är hemskt dålig på att bedöma åldrar, i synnerhet på barn). Han höll till bakom henne, en 8-10 meter från henne. Snett bakom, så han stod i närheten av spåret. Jag blev så förbannad när jag såg det! Visst, hon hade hört om signalen för annalkande tåg började ljuda. Men tänk om barnet redan hade fallit ner på spåret då?? Stackars tågförare, för barnet hade inte hunnit känna något. 

Jag blev så arg, så jag tog ett foto av henne. Vill absolut inte dela med mig av det, men hon märkte nog att hon var iakttagen. Hon tittade upp från mobilen och såg att jag tittade, så hon tog sina barn och gick.

Efter det tog jag ut Ior och Dante från bilen. Jag var i god tid, så killarna kunde lika gärna få lämna lite markeringar i Skurup.

Så kom tåget, ingen av killarna brydde sig. Dante fick vittring på husse ganska snabbt. När husse kommit fram till oss, satte han sig på hans fot, så han inte kunde försvinna igen. Söte vimshunden!!!

Efter en tur till Dollar Store, körde vi hem. Valpningslåda blev leverad till oss. Sedan har jag sovit...