Jag är sådan som person att jag försöker hitta på lösningar åt dom som ber mig. För mig handlar det om att ge och ta. Dom flesta av mina vänner har jag gott utbyte av. Andra inte. Den som retat upp mig till maxfart nu, är Yakkis extramatte.

Från början var det meningen att hon skulle låna Yakki tills hon hittade sin egen nya hund. Hon och Yakki blev fästa vid varandra. Det var inte så att Yakki sökte nytt hem, men hon fick bli där. Till låns, tills vidare. Ägandeskapet är fortfarande mitt, veterinärkostnaderna är mina. Men hon bor hos henne. Jag har försökt att ge pengar till foder, men det vill hon inte ta emot.

Yakki är nu parad, ska valpa om ca 14 dagar. Alltså skulle hon hem hit idag. Det är ju min valpkull, den ska så klart födas här. 
Men för att ta det lite mer från början. Vi skulle sälja 7000 vinylskivor för några veckor sedan. Ca 2000 skulle flyttas från Skurup och hem hit, så dom bara behövde hämta från ett ställe. Bettans husse hjälpte till att köra en sväng. Yakkis matte lovade att hjälpa till på söndagen, när dom sedan skulle hämtas på fredagen av nya ägarna. Jag ringde och smsade till henne på söndagen, men inget svar. Jag lät det bero, man kan ju glömma. På tisdagen var det lovat igen. Hon skulle först till vårdcentralen, sedan komma och hjälpa oss. Då var hon lite snuvig. Nähä, då får vi hoppas på torsdagen då. Men då var hon trött. Så vi fick lösa det själva. Visst, det var vårat bry, men vi trödde på att hon skulle hjälpa eftersom hon lovat.

Efter detta kände jag att mitt förtroende för henne dalat.

Så var det hundutställning. Och samtidigt loppis i Skivarp. Jag bad henne då om hon kunde köra ner och köpa ett superhushållspapper åt mig. Jaaadå, klart jag gör. 
När jag kommer ut från utställningen har hon ringt. Jag ringer upp. Hon är lite snuvig...

Sedan har det varit flera gånger jag har behövt ha tag i henne. Jag har velat titta till Yakki, se hur hon mår i dräktigheten. Men nä. Får inget svar när jag ringer, det dröjer dagar innan hon ringer upp, om hon gör det. 

Så var det dags för hemflytt idag då. Jag pratade med henne igår, då var hon förkyld. Det ska komma valpspekulanter idag och titta, och då vill jag ha Yakki hemma innan dess. Det var räknat att dom skulle komma vid 13. 

Vi kom överens om att höras idag, så jag visste om jag skulle komma in och hämta henne eller om hon skulle köra henne hem. Inget hördes... Jag ringde. Jag ringde. Jag lämnade röstmeddelande. Jag smsade. Tiden gick, så jag satte mig i bilen för att köra in och hämta. Var dom nu fanns... Då får jag plötsligt tag i henne. Jag säger till henne att det här var inte bra. Var har du hållit hus? Massa svamlande undanflykter. Jag är inte glad och det låter jag henne få veta. Nu räcker det liksom. 

Det var dessutom meningen att hon skulle sitta hundvakt på tisdag. Husse och jag ska vara borta från tidig morgon till sen kväll. Men inte fan kan jag lita på detta. Det sa jag till henne. Allt detta i telefon. Hon klickar mig i örat. 

Jag kommer in till Skurup, ställer bilen på torget och går för att posta ett brev. När jag kommer tillbaka till bilen står hon där med Yakki. 

Jag höll mig lugn och sa, att vill du prata om detta? Hon slängde kopplet till mig och gick.

Det där med skivorna och hushållspappret (som för övrigt är magiskt) kan man väl tänka att det är småaktigt. Men när det är i det närmaste omöjligt att få tag på henne när det gäller hunden, det kan jag inte acceptera. Det kan gå flera dagar utan att jag får svar från henne. Nä, trött på allt blev jag, återigen. 

Som tur är, så har jag andra människor som ställer upp på tisdag. Och det är människor jag vågar lita på.