Värken har varit jobbig, så jag har vilat mesta delen av dagen. Men lite nyttigt har jag fått gjort ändå.

Yakki är ute med flocken så mycket som möjligt, så jag ska få henne snygg till baddräktssäsongen, fniss. Valparna är ute en del, men på baksidan, tillsammans med moster Vittra. Vittra är fortfarande attraktiv för vissa av hanarna som inte fattat att löpet är slut. Därför får hon inte vara i flocken än. Så hon är barnvakt istället, en mycket duktig sådan. Det har hon alltid varit.

Men så låg jag och vilade, flocken var ute på framsidan, valparna vilade, Vittra hjälpte mig att vila. Hundarna började skälla och jag for upp. Det gick en kvinna och en man på min gräsmatta... Djävlar vad skraj jag blev! Jag får sällan besök utan att det är överenskommet sedan tidigare. Så jag for ut och mötte 2 bekanta... Dom föder upp shar-pei och jag har chipmärkt deras valpar vid tidigare tillfällen. För den behörigheten har jag. Gick kursen dagen efter min 40-årsdag, i Uppsala... Inget firande där inte!

Bekantingarna undrade i alla fall om jag fortfarande chipmärker, och det gör jag ju, så vi kom överens om att dom skulle höra av sig när det var dags. Dom hade tappat mitt telefonnummer... Men nu har dom det igen!

Har funderat mycket över hundarna och valparna. Som det ser ut nu, så stannar ju lilla Yoga hemma. Yolo är tingad och kommer till ett superbra hem, känner jag. Så är det då Yorrick... Är grymt förtjust i krypet. Antingen får han stanna hemma eller också, om rätt, verkligen rätt, människa dyker upp, så säljer jag honom med bibehållen avelsrätt. Men det är det där med tilltron till människor. Den är för evigt skadad och jag vet inte om jag vågar lita på någon så mycket att jag vågar sätta ut en hund med bibehållen avelsrätt. 

Jaja, vi får se. Det är en bit kvar. Ögonlysningen bland annat.