Så var det dags igen... Godset här i närheten hade jakt på fasan. Det förklarar varför dom var här ute igår och pillade med något. Tidigt i morse kommenterade jag till husse att här var en stor flock med fasaner, säkert 20-25, på väg ner mot där dom brukar lägga ut foder. Schysst jakt, hörrni!

I alla fall, så började det skjutas. Jag har inga problem med det om det är på ett snyggt sätt. Men det tycker jag inte detta är. Men det kanske är så det "ska" gå till? Att man dagen innan lägger ut en massa mat så fåglarna kommer dit även följande dag för att äta?

Mycket riktigt, så blev det som så många gånger förut: deras hagel smattrar ner på taket till hundarnas gamla rastgårdar (plåttak), ner bland hundarna på gårdsplanen, på bilarna. Jag tar i med rösten och vrålar HEY!!! Blir så djävla irriterad på detta. Tänkte att nu kanske dom uppmärksammar att dom är ute på fel håll igen. Jag har klagat MÅNGA gånger på detta, men tydligen kan dom inte bättre. 

Ilsket tog jag på mig och gick ner för att tala om att jag var arg. Där står en man med en bössa och bredvid står en flicka i 8-10-årsåldern kanske (är skitdålig på att bedömma folks ålder, definitivt på barn), och i handen har hon kopplet till en ungersk vizsla. Längre bort står fler jägare, med labradorer mest. Jag börjar prata ilsket med jägaren och tala om att jag uppskattar verkligen inte detta. Han kommer med en massa ursäkter, att det är inte farligt hagel, det är stål. Men jag vill inte att mina hundar ska riskera att få det i sig. Nä, men det är inte farligt alls, säger han. Det skiter jag i! Jag talar om för honom att eftersom dom inte kan respektera mina hundar när dom är på min tomt, så ska dom inte räkna med att jag tar hänsyn om dom står på vägen när jag kommer i bilen. (Som om jag skulle kunna köra på en hund med vilje........). Han tittar på mig med en förvånad min. Ja, sa jag, det är faktiskt samma sak. Mina hundar ska vara trygga i sin hemmiljö.
Medans jag står och argumenterar med denna man, så ser jag hur flickan bråkar med hunden hon har i koppel. Hunden står lugnt och fint i kopplet, gör inget väsen av sig. Flickan ryar och skriker SITT!!! SITT!!! Hunden bryr sig inte och då slår flickan hunden över baken och ryggen med handflatan. Detta upprepar sig flera gånger men tydligen är det så dom "jobbar" för mannen säger inget. 

Nåväl, som vanligt känns det som att jag inte får något gensvar. Ska jag behöva flytta för att slippa detta? 

Ont har jag i höften sedan innan och inte blev det bättre av den ilskna promenaden... Normalt när jag går, slår jag i hälarna vart steg. Är jag arg blir det ju inte bättre precis...

BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH!