Dags att ta av plåstret på operationssåret. Men hur gör man det? Ja, rent praktiskt vet jag ju. Men när individen har 12 armar och ben (ja, jag vet att hundar inte har armar), 14 huvuden med sylvassa tänder i 3 rader och rör sig som en hal ål då är det inte helt lätt. Inte när man är helt ensam om det. Gav upp ganska snabbt, när jag förstod att han inte skulle lugna sig. Han var inte hysterisk på något sätt, bara jäkligt glad. Det är han nästan hela tiden förresten. 

Så jag ringde underbara Ida på Evidensia i Trelleborg och frågade om jag kunde få hjälp. Inga problem, kom du! var svaret. Då gick det lätt som en plätt. Ja, han blev lite sur, men det gick över efter en smaskig godisbit. Han vägde förresten 2 kg prick!

Såret, eller såren, ser jättefina ut. Ingen irritation och rodnad utan frisk hud. Stygntagning i Malmö den 5e.

Jag släppte ner honom på golvet i väntrummet för att visa dom andra sköterskorna hur bra han rör sig, ingen hälta alls. Men att sedan få tag i virvelvinden! Med ont i ryggen gick jag halvt framåtböjd med böjda knän för att få tag i honom utan att lyckas. Det måste sett jättekul ut! Men det bjuder vi på. Till sist lurade Ida honom med en godisbit, men attan vad sur han blev på henne då. Han blängde på henne och tänkte minsann inte äta den godisen.

Som muta fick han en påse med Dentastix-typ, och det var uppskattat. Han fick en i bilen att pyssla med på vägen hem.

Vide är glad för att tugga ben, det är jag glad för. Han ska ju annars hållas lite i lugn och ro... Då kan det vara bra med lite tandarbete.

Nu är allt klart för kvällen med matning. En vända till med medicin för Vide, sedan hundarna in och allt ska vara lugnt.