Kallt som attan är det, men så klart och vackert. Fick inte ordentliga vantar på mig när jag promenerade hund, och fy för den lede vad jag frös. 

Viila var på bordet idag. Hon har inte blivit fixad med sedan valparna föddes, då jag inte vill störa tikarna. Men nu var det dags. Hon hade fnurror bakom öronen som blev utredda, resten av pälsen borstad och klorna klippta. Hon var så nöjd och glad, svansen viftade. Sedan var det bråttom till valparna igen, hon är en duktig mamma.