Dagen började redan 5. Husse skulle till tåget i Skurup strax innan 7. På väg dit, på väg 101 strax innan Tingbacken möter vi en långtradare. Den saktar in och från taket glider det av ett isflak som träffar vår vindruta med en jäkla smäll. Fy fan vad rädd jag blev! Och rädd att vindrutan hade gått åt helskotta. På med vindrutetorkaren och tack och lov, rutan var hel. Men jag vände bilen och körde som en biltjuv efter honom. Fick väl i värsta fall köra hela vägen till Lomma då, så husse kom i tid till jobbet.

Lite innan Anderslöv hinner jag ikapp långtradaren. Jag blinkar med helljuset flera gånger för att visa att jag ville ha uppmärksamhet. Där finns plats för en långtradare att köra in, så det var inte problemet. Men nääääääääääää! Ännu argare blev jag och fortsatte köra efter. Inne i Anderslöv svänger han vänster ner mot Trelleborg och jag efter. Fick registreringsnummer på bakersta släpet och företagets namn. Sedan fick jag tyvärr (eller som tur var) vända, husse måste hinna till sitt jobb! Och det gjorde han.

När jag kom hem ringde jag företaget och fick prata med en urtrevlig man som tog det hela på största allvar. Han bad verkligen om ursäkt och han skulle ta fatt i chauffören, som tydligen hette Paul. Jag låter mig nöjas med detta. Men fy, vad det var otäckt.

Så hem och vila lite. Sedan ringde Maggan och ville ha skjuts. Samtidigt messade Mari och ville ha hjälp med hundmötesträning av sin tokiga Aussie som jag plötsligt glömt namnet på (förlåt). Så jag kunde göra 2 flugor på smällen där. Både handla med Maggan och träna hund med Mari. 
Handlandet klarades av och så mötte vi Mari. Jag tog med Dante, för han är trots allt den vettigaste (suck, vad säger det om resten av flocken???????????). Det blev ett attans vrålande och skällande på båda hundarna, så vi började gå. Men det hjälpte inte. Så jag frågade Mari om hennes bet andra hundar, men det gjorde han ju tack och lov inte. Så jag släppte fram Dante i långt koppel och då blev det genast lugnare. Jag lät Maris hund nosa i baken på Dante och då var liksom allt avdramatiserat. Vi gick en vända i Skurup och sedan var vi nöjda och glada. Men vad är jag för hundägare som går på promenad med min hund utan att ha bajspåsar med?? Fick en av Maggan innan vi började promenera. Men såklart skulle Dante bajsa 2 gånger.... Men Mari hade en över, tack och lov.

Sedan hem, somnade en stund på soffan och så till Skurup igen, för nu skulle jag på kafferep hos Lars, Svenne kom också. 

När jag kom hem satte jag på musik åt mig och katten Elvis. Så precis när Elvis favoritlåt började, så ringer husse och den han jobbar hos. Dom fick höra hur arg Elvis blev när jag stängde av musiken. Jag lovade Elvis att vi skulle lyssna vidare när vi pratat färdigt i telefon. Surt stampade han uppför trappan.

Men så klart satte jag igång musiken när vi lagt på. Rätt låt också. Glatt kom han ner för trappan med ett brett leende och stora jamanden. Det är denna låten han är så glad för: