Kom att tänka på att jag inte skrivit om mina 2 "gubbar" på ett tag. Det har verkligen hänt jättemycket med dom. Dom har bott in sig ordentligt och börjar bli lika bortskämda som resten av gänget. Ännu så länge har vi mest hållit oss hemomkring, men det börjar bli dags att åka iväg med dom till Svaneholm och liknande utflykter.

Karlos är såååå kärvänlig, han vill bara bli älskad. Svansen viftar ständigt och han vill bara vara nära och bli klappad, pussad och kramad. Gärna massage också. Karlos är väldigt social och hälsar på dom flesta som kommer och hälsar på.

Aska är mer skeptisk till mänskligheten. Vi, husse och jag, får göra vad vi vill med honom, likadant med Karlos. Men främmande människor är inte lika populära. Han har stark vallningsinstinkt, det märks. När jag går över gårdsplanen så kan han mycket väl hoppa upp och knipa till. Antingen går jag för fort, för långsamt, på fel håll eller med fel energi. Han tar gärna chansen att knipas.

Men häromdagen gick det inte som han hade tänkt sig. Jag gick över gårdsplanen, skulle gå ut genom grinden. Då känner jag på mig att något är på gång, så jag slänger en blick över vänster axel. Jag ser då Aska ta sats. Men från höger kommer en vit fluffboll och gör välrdens rugbytackling på honom. Dante hade fått nog! Så beter man sig inte. Aska gick muttrande iväg med Dante morrande efter sig. Knasbollar!

Tittade på deras tänder idag, det var ett tag sedan. Tandstenen är borta! Jag ger något som man häller i vattnet, smörjer in tänderna med någon gel och så har dom fri tillgång till tuggben. Vita så kallade retrieverben är populärast. Aska kan ligga hur länge som helst och gnaga. Och jag som var orolig att jag skulle behöva söva dom och sanera munnarna på dom. Det slipper vi!

Flocken funkar så bra ihop. Vittra är fortfarande avskild från dom, jag vill gärna vänta lite extra efter ett löp. Så flocken består av en vuxen sheltietik, en ung sheltietik, en vuxen mittelspitzhane och så mina vackra bi-blue sheltiehanar. 

Yakki är ifrån valparna ett par timmar i taget och hon verkar tycka att det är skönt. När valparna saknar mamma, tjoar dom och då kommer hon in. När valparna är ute på baksidan är dom tillsammans med sin nanny, deras moster, Vittra.

Husse blev inbeordrad ikväll, trist, men nödvändigt. 
Imorgon är det dags för Sillamarknaden i Abbekås, 2 av våra tikar får följa med och titta.

Haft ett maratonsamtal med älskade Tina, lite spännande på gång där. 

Nu är alla nattade och jag ska dra mig tillbaka jag också.