Planen var att vi skulle hämta Ida i Trelleborg för att sedan köra till Ales Stenar denna speciella dag. Men så råkade jag kolla vädret, där det stod att det skulle regna. Därför blåste vi av den planen. Husse och jag körde till Ystad, kattmaten till utekatterna är slut. När vi var färdiga där var vi lite villrådiga - vad ska vi hitta på nu?
Vädret hade blivit betydligt bättre och vi var ju ändå i Ystad. Därför föreslog husse att vi skulle köra mot Ales Stenar ändå. Utan Ida...

Vädret var ok även i Kåseberga! Vi gick upp mot stenarna och mina luftrör höll på att klappa ihop alldeles. Jag tänkte att ok, det är ett bra ställe att dö på... Men jag överlevde och vi kom upp. 

På väg på stigen hörde jag trummor och liknande. Alltså var det fler som var där för att meditera detta speciella tillfällen. 

Det var verkligen underbart och vi njöt verkligen, trots kall vind.

Nere på parkeringen träffade vi på personerna som trummat. Jag tackade dom för att vi fått ta del av detta. Det höjde verkligen upplevelsen!

På hemvägen körde vi inom Skurup och åt på Pizzaboden. 

Nu är vi hemkomna, mätta och belåtna. Hundarna äter ute idag, allt är klart för kvällen. SKÖNT!