Jag känner att jag har satt mig själv åt sidan alldeles för mycket. Jag ställer upp för andra, det tar dom för givet att jag ska. Men när jag sedan behöver hjälp och avlastning, så försvinner dom. Endast ett fåtal människor har ställt upp på en del saker, som jag verkligen uppskattar. 

Flera i min omgivning suger ur mig all energi. När jag väl kommer hem igen efter att ha varit iväg och hjälpt någon eller handlat, då står jag där ensam. Ingen att prata med ordentligt, som kan komma med visa ord. Det är bara tomt... Ensamheten är överväldigande och jag har nog bara en väg att gå.