Så blev jag klar att fotografera dom små floofarna. 

Innan dess storstädade jag hundutrymmen, tvättmaskin och torktumlare går för högvarv. Skålar diskade eller utbytta. Känner mig duktig. Så har alla fått mat och är ute sista vändan.

Banshee

Bagpipe, eller som han har valt att kallas "Perry"

Quipus Family önskar Er alla en God Jul

Hoppas Er dag varit bättre än min

Gaias fodervärd hörde av sig idag och berättade att lilla damen börjat löpa!

Jag känner att jag har satt mig själv åt sidan alldeles för mycket. Jag ställer upp för andra, det tar dom för givet att jag ska. Men när jag sedan behöver hjälp och avlastning, så försvinner dom. Endast ett fåtal människor har ställt upp på en del saker, som jag verkligen uppskattar. 

Flera i min omgivning suger ur mig all energi. När jag väl kommer hem igen efter att ha varit iväg och hjälpt någon eller handlat, då står jag där ensam. Ingen att prata med ordentligt, som kan komma med visa ord. Det är bara tomt... Ensamheten är överväldigande och jag har nog bara en väg att gå. 

Blir inga foton av dom idag. Tiden har inte räckt till.

Varit i Trelleborg idag, hämtat en sak på Evidensia, till Vikings öron. Åt på Kina (MUMS!). Handlat sista julklapparna. Lämnade sedan husse och Viking hemma för att vara transport åt Maggan som skulle handla hundmat åt Lilleman. När jag sedan kom hem satt jag i telefon med Tina. Nu har vi matat alla odjur och jag började pilla med Dalis päls. 

Undrar så vad det ska bli för "vinter"? Viking har fällt ur helt och nu håller Dali på. Blir ju lite märkligt...

Planen var att vi skulle hämta Ida i Trelleborg för att sedan köra till Ales Stenar denna speciella dag. Men så råkade jag kolla vädret, där det stod att det skulle regna. Därför blåste vi av den planen. Husse och jag körde till Ystad, kattmaten till utekatterna är slut. När vi var färdiga där var vi lite villrådiga - vad ska vi hitta på nu?
Vädret hade blivit betydligt bättre och vi var ju ändå i Ystad. Därför föreslog husse att vi skulle köra mot Ales Stenar ändå. Utan Ida...

Vädret var ok även i Kåseberga! Vi gick upp mot stenarna och mina luftrör höll på att klappa ihop alldeles. Jag tänkte att ok, det är ett bra ställe att dö på... Men jag överlevde och vi kom upp. 

På väg på stigen hörde jag trummor och liknande. Alltså var det fler som var där för att meditera detta speciella tillfällen. 

Det var verkligen underbart och vi njöt verkligen, trots kall vind.

Nere på parkeringen träffade vi på personerna som trummat. Jag tackade dom för att vi fått ta del av detta. Det höjde verkligen upplevelsen!

På hemvägen körde vi inom Skurup och åt på Pizzaboden. 

Nu är vi hemkomna, mätta och belåtna. Hundarna äter ute idag, allt är klart för kvällen. SKÖNT!

Har inte fått gjort mer än nööödvändigt idag, men det räcker gott det också. 

Pratade ett par timmar med Sussi, det var hemskt länge sedan. Vi bestämde att vi nog måste träffas.

Pratat med Ida också! Gjort upp planer inför imorgon.