Jobbig dag på grund av värken. Då bör man hålla sig undan från mig, men jag brukar varna. Men vissa personer väljer att inte förstå varningen. Och DÅ blir jag irriterad!

Värken är lite jobbigare än normalt idag, dagen efter hälsomässan. Vi satt i över en timme vid storseansen, på stolar som jag inte nådde ner på. Sådana stolar är det många av, med tanke på hur kort jag är. Sitter oftast och dinglar med benen. Här kändes det inte passande att ställa sig upp heller. Fast det kunde jag ju ha gjort egentligen. Vi satt längst bak och jag är inte mycket längre när jag står än när jag sitter...

Men i alla fall, så blir det inget bra. Och jag förväntar mig att morgondagen är ännu värre. 

Men det var det värt!!!

Malin kom på besök, tillsammans for vi till Trelleborg. Detta för att besöka Hälsomässan. Mycket givande, men nu är jag helt slut...

TACK MALIN!!!

Efter att ha sovit totalt max 2 timmar, ringer larmet klockan 5. Jag släpper ut gänget i mörker och blåst. Städar undan natten och sätter mig vid datorn. När hundarna varit ute i kanske 20 minuter är det någon hund som krafsar på dörren. Klart jag släpper in dom. Hela gänget virvlar in, överlyckliga över att slippa vara ute längre. Jag tar på skvättskydden på dom 3 som har sådana. Går ut från köket och tittar tillbaka in i köket, på min fina flock. Men den man ser mest är Nowah. Hon dansar runt, viftar på svansen och ser fullkomligen överlycklig ut. Jag tror hon trivs... 

Första dagen på en vecka som jag är ensam igen... Husse jobbar. Han har varit ledig i en vecka för att ta hand om mig. Känns väldigt ovant att ha någon som tar hand om mig, liksom. 

Det som ledde till detta var en incident förra torsdagen som jag inte går in på här, men världen har varit skakig för mig sedan dess.

Men nu känner jag att jag börjar återhämta mig, så nu kunde husse jobba igen. Rätt skönt, på sätt och vis. Som sagt, jag är inte van vid att ha någon som ser till mig på detta viset.

Musiken på hög volym, hundarna matade och utsläppta sista svängen. Sovplatser utbytta mot rena, tvättmaskinen igång. Inga fler måsten idag, förutom att hundarna ska in igen så klart.

Hur länge ska jag kunna hålla tyst om det som händer just nu? Jag vet om att om jag öppnar munnen och pratar om detta, så kommer det sparka mig i baken. Men något är ruttet i sheltieskåne...

Den underbara lilla "Nowah" har flyttat till oss! 
Presentation:
Dolly De Lydia, SE10599/2021 född 20201203, trefärgad shetland sheepdogtik.

Hennes pappa är vår underbara fantastiska "Dali" Painted in the Dark dÁres Da Serra SE14123/2017, mamma är ursöta Dolly Yvaine SE48980/2018. Yvaine är en så himla söt sobeltik, jag som inte brukar gilla sobel. Men hon stal mitt hjärta när hon var här och blev parad. Hennes pappa, i sin tur, är vår "Panda" Ebony Knight Z Pravého Brehu SE14124/2017, som vi köpt från kennel Dolly.

I Nowahs stamtavla ligger en av mina gamla hundar; "Bingo"...

Susan och Rene var här och lämnade henne idag, med sig hem tog dom Timian. Timian har bott hos oss sedan augusti, i ett försök att trigga igång löp. Men det misslyckades, så idag åkte hon hem.

Husse och jag var och hämtade hundmat i Sjöbo hos vår Catarina. Med i bilen var Cosmo och Vittra. Det var egentligen meningen att Cosmo skulle stanna hemma. Vi har börjat att träna detta med honom. Han får vara i hallen i lugn och ro, tillsammans med Dali. Dom få gångerna vi testat det har allt funkat jättebra. I hallen finns inget han kan riva ner eller göra sig illa på. Bara Dali, mysiga sängar och en vattenskål.

Men så var det så att det skulle jagas här hemmavid. Vittra tycker det är lite läskigt och får lite småpanik. Därför gjorde vi det bästa av situationen och tog med dom båda.

I Sjöbo besökte vi först Kondiset för att köpa majsbullar åt husse. 

Veterinären i Sjöbo har utökat sin personal med ögonveterinären Annette Andersson. Det var hon som ögonlyste Tango med syskon. Vi gick inom för att kolla när hon skulle börja där, men det fick vi snabbt svar på när vi såg henne där. Vi får se om vi använder oss av henne eller fortsätter hos Erik Mörne. Båda är mycket trevliga och kompetenta!

Så in i butiken till Catarina, hennes dotter Sara (som sköter trimmet) och Nina som är anställd på trimmet. Catarina var bortblåst när vi kom dit, så vi pratade med Sara och Nina. Jag var lite fräck och frågade om hon vid något tillfälle kunde ta hand om Cosmos klor ordentligt. Hon frågade om han var med i bilen och sa till mig att hämta honom. 

När jag kom in i butiken med honom kom jag på att det stod en hund på ena trimbordet. Hur går detta? Voff, sa Cosmo, inget mer.

Nina höll Cosmo i famnen medans Sara klippte. Det gick över förväntan. Sara sa att det märktes att han alltid fått komma undan när något inte blev som han tänkt sig. Precis som jag också har märkt. Men nu kom han liksom inte undan! Nina blev lite riven på armen (förlåt) och Cosmo råkade släppa ifrån sig lite bajs (sådant som kan hända). När sista klorna klipptes försökte han sig på att låta lite skräckinjagande, men det hjälpte ju föga. Skit var det med det då, tyckte han. Gör vad fan du ska....

Efteråt ställdes han på bordet så han fick fundera lite och varva ner. Godis fick man också! Han tittade intresserat på den svarta lilla hunden på det andra bordet, utan att visa minsta lilla agression.
Ögonen blev snabbt mjuka och fina, han släppte ut kinderna och slappnade av i kroppen.

Ner på golvet och han lade sig ner ute i butiken. 

Husse började släpa ut våra 3 lådor Bravo hundmat i bilen. När han kom tillbaka efter sista lådan fick han en chock.

Under tiden han var borta kom det in 2 stora hanhundar i butiken. Cosmo sa inte ett ljud. Han var lugn och avslappnad, inga utfall. WHAT!!!!!

Hela hunden känns förvandlad.

Han har inga mediciner i kroppen längre. När han kom till oss i augusti gick han på antidepressiva (suck), men dom trappade vi ner på. Kanske lite för snabbt, men jag fick helt enkelt inte i honom dom. Jag fick inte röra hans mun, för då högg han. Försökte jag bädda in tabletten i något gott åt han inte det. Men han åt gottet utan tablett. Smart kille detta!

Men så började jag snurra rundor på nätet och läsa på mer och mer om homeopati, som jag finner mycket intressant. Jag hamnade på en blogg som beskrev olika fall och vad man gav för medel till var och en.

Ett av fallen beskrev en boxer som var en så kallad soffriddare. En hund som vid tonåren blivit oregerlig och svår att träna. Han tog inte tillrättavisningar, då blev han ilsken. Hmmmmm, detta påminner om Cosmo....

Jag beställde preparatet. Har nu gett det till Cosmo och Vide; som också har lite sådana tendenser. Dom har fått en dos den 16e och en den 17e. Båda hundarna beter sig som om dom "hittat rätt" i sina kroppar. Så fascinerande! Hittar inte det rätta ordet på svenska, utan det får bli FLABBERGASTED!

Idag har dom inte fått och kommer kanske inte ens behöva preparatet fler gången. Det får vi se.

Alla individer är olika och det gäller att arbeta med, inte emot.

Nästa projekt är Dali...

Vi är i alla fall mycket stolta över Cosmo! Han har kommit så långt sedan han kom hit i augusti. Men vi skyndar långsamt.

Förhoppningen är att vi ska kunna laga honom så pass att han ska kunna bli en bra träningspartner åt någon i framtiden. Han är väldigt ivrig att utforska sin omgivning. Förra ägarna har tränat lite nosework med honom och det tror jag att han skulle kunna fortsätta utvecklas inom. Men jag ägnar mig åt att hela honom, så får någon annan ta över träningen.