Blöta hundar som ska in... Men jag gnäller likadant varje år, så det är inget att fästa sig vid.

Men det jag blev så attans arg för i morse var att husse segade. Jag tjatade på honom flera gånger igår, att vi måste köra i god tid. Han skulle alltså iväg och jobba. Likadant tjatade jag någon gång nu på morgonen. Ändå hade vi bara 16 minuter på oss till Skurup. Jag HATAR att stressa när jag kör, helst när jag inte är säker på väglaget. 

Redan nere vid brevlådan slirade vi, bådar ju gott. 500 meter hemifrån slirar vi andra gången. När vi kom ut på väg 101 drog jag på lite, men vågade inte. Visste inte hur väglaget var. Jag svor åt husse, men han sitter lugnt och säger - vi hinner. Lätt för dig att säga! Det är inte du som stressar... Och stressar jag upp mig, spänner jag mig. Spänner jag mig, får jag ont som fan. Tack för det!
Men vi kom fram i tid.

Det började snöa när vi kom fram till Skurup. Plötsligt tycker en av mina hjärnceller att den ska vara positiv. Se, så vackert det är när det snöar. Håll truten, sa jag till hjärncellen. Men det fortsatte med tindrande barnögon att titta på snöflingorna som dalade ner. Till sist sa jag till den att gå och lägga sig igen, det var för tidigt för den att vara vaken.

Lämpade av husse i Skurup och körde hem. Svängde upp mot Önnarp och ser plötsligt ett kylskåp ligga utmed vägrenen. Tappat? Kastat?

Hemma igen tog jag värktablett och gick och lade mig.

Sedan såsade jag omkring och gjorde lite här och lite där. 

Bettan blev hämtad och jag körde till Skurup för att handla med Maggan. Vi for till Ystad också. Förutom att handla i Ystad åt vi på Burger King. DET var länge sedan sist... Men eftersom Maggan ville äta där och dessutom bjöd, så sa jag inte emot. Vi tog varsin typ kycklingburgare, så jäkla god!
Nu har jag varit hemma en stund. Hundarna har varit ute och jag har städat upp efter dom. Dom har fått komma in och ätit också.

Nu ska jag nog inte göra mer än nödvändigt resten av detta dygnet.