Det märks att Puzzel är äldre och mer vuxen detta löpet. Främst på hanarna... Dom slåss och vrålar, ylar långa serenader. Men det går snart över. Fast då är det dags för nästa höglöp - Drobna...

Äntligen!
Kollade tikarna imorse, ingen löpte förutom Puzzel så klart. Kunde konstatera att det var dags att sära henne från flocken nu ikväll så inte våra 5 hanar har kul. 

Fick ett infall att kolla alla 3 ickelöpande tikarna ikväll igen. Först Vittra, inget. Drobna står bredvid och väntar på sin tur, duttar med hushållspappret och tittar lite missmodigt. Men vänta!!!! Är inte det rött, frågar jag Rune. Upp med henne i Runes famn så jag kan göra en mer noggrann undersökning och jodå!!! Som vi har väntat!
Sist ut står hennes dotter Ice och väntar. Hon är så duktig. Inget löp där, men hon är inte 1 år ens, så det kan gärna få dröja. Ice är sen i utvecklingen, precis som sin pappa Vide. Han blev inte att se vuxen ut förrän vid 3 års ålder ungefär. 

Det är tänkt att Drobna ska paras med Vide.

Innan dess ska det tas prov på för att kolla spermakvaliteten. Har vi väntat så här länge på löpet vill vi ha full fräs på den sidan.

Weiqi

Pixie

Drobna

Pixie & Drobna

Skogen

Rune och jag tog Weiqi och Drobna med oss, mötte upp Lars och Pixie ute i skogen. Blev en mysig promenad, trots att jag var rädd att dom vilda svinen skulle dyka upp.

Efter promenaden blev det mat på Piri Piri i Skurup. Som vanligt mycket gott.

Vi väntar på löp, men det dröjer. 

Det var lite osäkert om vi skulle ta några kullar i år överhuvudtaget på grund av min skada. Men armbrottet känns nu som att det är någotsånär under kontroll. Därför vågar vi planera. 
Tikarna som ska paras är "Drobna" och "Freia". Färgerna som förväntas är svart/vit, trefärgad, blue merle och bi-blue.

Men dom måste ju börja löpa först... Och helst inte samtidigt...

Så klart kommer mer information här när något händer.

Rune och jag tog med oss Lego och Drobna till Anderslövs Marknad. Perfekt tillfälle att socialträna en sedan tidigare balanserad hund, vilket båda dom är. Eller ja, Lego är väl mer vild än tam emellanåt, men i sådana här lägen är han en klippa. Drobna är som en gråsugga på en parkering. Inget rubbar henne.

Vi mötte flera hundar, inga problem från något håll. På vissa ställen var det trångt och det var folk i rullstol, folk med rollatorer, barn som skrek och sprang. Båda hundarna var helt coola. Men så låg den där.... Den där konstiga klumpen... Drobna brydde sig inte, men Lego tittade på den med ett förbyllat uttryck. Snabbt tog han mod till sig och gick fram och hälsade på klumpen på marken. Då kom en vidpust och klumpen rörde sig. Men han vågade sig fram igen och nosade på ..... ballongen.....

Lego bestämde sig för att lite längre fram kände en massa folk. Där kom 2 flickor och då ställde han sig framför dom. Glatt började dom prata med oss och klappade hundarna. Efter att dom frågat om dom fick, så klart. Den ena flickan berättade att hon hade en sobelsheltie hemma.

Längre fram satt 2 kvinnor på marken och det måste dom ju ha gjort för att Lego skulle komma åt dom. Dom klappade också, så klart.

Och så brandmännen... Dom var spännande!

Träffade min gamle hovslagare! Blev så glad, han såg ut att må bra, trots problem med rygg, knän och höfter. Han slutade som hovslagare 2011. 

När vi var nästan framme vid bilen kom en kvinna gående och hon berömde våra fina hundar, alltid lika kul att få uppskattning.

Det var i första hand för hundarnas skull vi åkte in. Men lite pengar gick det åt, hela 150:-.

Inte hänt så mycket annorlunda idag, skönt.

Vi var och handlade grillad kyckling tillsammans med Lars och åt tillsammans. Vi passar på, för på måndag börjar han jobba igen efter semestern.

Ja just det! Vi har påbörjat RV17 på Drobna och Ice.

Rune och jag tog med oss Drobna och Weiqi och åkte till Ystad. Där gick vi på loppisar och hade det så härligt i det fina vädret.

Båda hundarna uppförde sig mycket bra. Drobna har ju varit med ute en hel del. Weiqi är det sämre med... Det blev så tokigt med min skada och allt med socialträning hamnade bakefter. 

Weiqi förvånade mig! Människor, hundar, bilar, rollatorer och till och med en permobil träffade han på. Inget störde honom. Inte förrän det kom en kvinna cyklande i god fart när vi gick på gågatan. Hon stannade tvärt och hoppade av cykeln av någon anledning. Då blev han rädd, men det gick snabbt över. Är stolt över min duktiga lilla pojke.

På hemvägen stannade jag till på Ica i Skivarp för att handla åt hundarna. Det är vattenmelonens dag och alla hundarna är väldigt förtjusta i det.

Dali ska så klart göra stor affär av sitt värde. Han kan ju inte sjunka så lågt att han gnagar av melonen av skalet. Han fick självklart sin vilja fram och jag skar av skalet åt honom.