Louise Andell

1 juni 2009 23:01

även om vissa anser att det inte är ärftligt så finns d ju inget bevis på att det inte är ärftligt. och även om båda föräldrarna har korekta bett så kan d ju finnas tandförluster längre bak i generna som kan kommit fram först nu. man borde väl i alla fall gått 3-4 generationer bakåt och kollat så alla har koreka bett innan man använder en sådan hund i avel. svårt att säga egentligen men det är ju ett fel och man kanske inte borde ta risken. kommentera gärna tillbaka... walle_98@hotmail.com
kram

Carina Bouvin

6 juni 2009 16:03

Hej!

Jag tycker att man ska se till helheten. Alla vill ha en sån felfri hund som möjligt, det är det optimala i avel. Ingen är helt felfri. Man får bestämma sig för vilka fel man kan leva med att sina hundar har. Tandförluster är ärftligt, kanske inte kommer i första generationen efter föräldrarna, kanske inte kommer alls men det ligger hela tiden där. Har man för övrigt bra tandstatus på sina hundar då kan man överväga att använda en hund med några förluster. Det är några förluster Inte bettfel (som är helt tabu i avel). Diana, jag tycker att din s/v hane verkar väldigt lovande till avel trots sina tandförluster. Han ser ut att ha så många andra perfekta kvaliteér för avel så att det överväger förlusterna. Ha nu en fortsatt Trevlig Helg. Kramar Nina