Idag är vi människor trötta! Vi var och hälsade på hos en "gammal" väninna, som matte känt i 29 år! Sussie bor numera i Sjöbo, så vi satte oss i lille TURe och körde dit. Massor av prat och skratt, så härligt att träffa henne igen! Husse och Sussie sambo Göran körde och hämtade mat åt oss, så middagen blev också avklarad. Sedan parkerade vi herrarna i varsin fåtölj, medans Sussie och jag gick ner i källaren för att botanisera bland hundprylarna. Sussie sorterade upp lite bland sina leksaker, massor av små hundleksaker som hon inte har bruk för längre. Hon har inte haft hund på några år, men idag ska hennes nye lille bebis komma hem. Det blir en schäfervalp! Så leksakerna som är avsedda för småhundar stoppades i en säck och följde med oss hem istället. Så nu behöver jag inte köpa nya leksaker på låååååååång tid.

På vägen hem kom det efterlängtade smset från en uppfödare. Återkommer med mer information senare.

Lillasyster är på besök i Skåne. Denna gången för att hon och jag skulle åka till Lund och besöka ett galleri, där Niels Jensen och Bego Riba hade vernissage. Niels Jensen är en av våra gemensamma tonårsidoler, så det var jättekul!
Vi fick tillfälle att prata med honom också, jag kunde ju inte låta lillasyster åka hem igen utan autograf och foto. (Näää, jag var ju inte ett dugg intresserad...) Alltså klev jag fram och började prata med honom. Och vilken ruskigt trevlig människa! Så jordnära och tillmötesgående! Jag presenterade mig och Petra som 2 fjortisar och fick till svar att fjortis, det är han också! Fortfarande skåning, han lät fortfarande som han gjorde i filmen G, var sig lik till utseendet också. Så klart en hel del äldre i både röst och utseende, men ändå!
Petra och jag fick varsin autograf och foton togs så klart. Detta måste man ju ha bildbevis av! 

Pratade med älskade Eva igår kväll. Vi pratade om något så tråkigt som kroniska sjukdomar, något som både Eva och jag släpar på. Jag går inte in på Evas sjukdomar, men själv har jag, bland annat, fibromyalgi. Mot detta tar jag smärtstillande, men pressar ofta min kropp till det yttersta genom att inte ta någon lindring. Oftast för att enkelt uttryckt straffa min kropp för att den gör ont. Helt bakvänt, jag vet! Jag tar inte smärtstillande när jag börjar få ont, utan "ska bara" göra det först. Och sedan ska jag göra det, eller det, eller något annat. Till sist har jag så ont att min kropp inte tar emot smärtlindringen och jag får så förbaskat ont och blir arg och sur och ledsen.

Eva berättade att så har hon också gjort. Men inte nu längre. Hon har slutit fred med sin kropp och sin hälsa. Hon tar sina mediciner vid bestämda tider på dygnet och mår så mycket bättre.

Jag tycker det är bland det klokaste jag har hört på länge! Efter diskussion med husse så bestämde jag mig för att försöka uppnå detta, även jag. Detta börjar idag!

har köpt ny kamera. Nu är den invigd och här kommer några smakprov.