Nu flyr jag in i YouTubes värld, hörlurar på för att stänga ut allt annat. Förhoppningsvis alla korkade kommentarer jag ständigt får till mig.

Återigen får jag reda på att det pratas illa om mig i hundvärlden. Borde vara van vid det, men det är djävligt tröttsamt. Oftast får jag inte reda på vem som sagt vad, utan det heter - jag kommer inte ihåg vem det var som sa det. Så var det inte denna gången. Denna gången gäller det en av mina hundar och varför den bor hos någon så dålig människa som jag är. Men så gjorde jag det som ofta leder mig rakt in i större problem; jag ringde personen som ska ha haft ont av mitt varande. Denne har, enligt egen utsago, ingen åsikt varesig om mig eller mina hundar. Vi var rörande överens om att var och en har olika smak. Skönt ändå att ha pratat med personen ifråga och telefonsamtalet avslutades i vänskap.

Jag kan inte låta bli att fundera på det där med hur man uppfattar vad och hur saker sägs/skrivs. Återigen faran med Facebook. Folk pratar inte med varandra på riktigt. Genom att bara skriva korta meningar till varandra, kanske inte alltid rätt uttryckta, kan det leda till så många missförstånd. Du hör inte hur ord betonas, du hör inte ett litet leende, du läser bara orden. 

Bara här om dagen satt jag och funderade på om det kanske, trots allt, är dags att sälla sig till flocken i sekten Facebook. Men NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ
ÄÄÄÄÄÄÄÄÄHÄ!

Vill jag kommunicera med någon, får det ske via telefonsamtal, sms, mail, eller till och med MÖTAS IN REAL LIFE! Det Ni! Prova det!

Tack hundarna för att Ni finns! Inget konstlat där inte, allt är rätt upp och ner. 

Husse i familjen jobbar ett helt dygn nu. Jag ska, som jag skrev tidigare, sitta med hörlurar och lyssna på blandad musik på Youtube samtidigt som jag spelar mitt Howrse.

Ta hand om varandra, stötta varandra, ingenting är omöjlig - det har bara olika svårighetsgrad.