Ja - Ju mer jag lär känna människan, desto mer älskar jag min hund. 

Jag har av en person blivit omnämnd som en kärleksfull misantrop, kunde inte sagt det bättre själv. 

För X antal år sedan köpte jag en tikvalp av en väninna, tiken var efter min egen Rudolph Valentino. Eftersom jag hade hundar nog ändå, så satte jag henne hos fodervärd. Där rönte hon STORA framgångar inom agility med sin mycket duktiga förare. 

Jag tog en kull på denna tiken, hon ligger bakom vår vackre Ior.

Fodervärden ville så hemskt gärna ha en hund till från mig och körde lite "tjatkampanj". Till sist gav jag upp, dom fick ta min fina blue merle tik på foder.

Så gick jag in i väggen och uppfödningen lades vilande. Många av mina "vänner" försvann, istället för att hjälpa. Men det är klart, det är inte helt lätt att få tag i en människa som drar sig undan. Inte har man någon skyldighet till detta heller. Men som vän kanske man kämpar lite extra? 

Lusten att ta upp kenneln igen kom för snart 3 år sedan. Jag hade mina linjer kvar, så jag kunde fortsätta på dom. Tack vare det så har jag sjunde generationen här nu.

Jag har genom åren fått hälsningar från ovan nämnda fodervärd. Det har värmt. 

Nu hade någon skrivit på Facebook (denna djävla sekt) att dom ville ha tips om shetland sheepdogkennel. Min lillasyster hade skrivit mitt namn och mitt kennelnamn som svar. Döm om min förvåning när ovan nämnda fodervärd hade skrivit att det var ABSOLUT inget att rekommendera. 
Vad ger denne fodervärd rätt att skriva något sådant? Vi har inte haft med varandra att göra på flera flera år. Hon kan omöjligt ha något ont av mig.

Jag tycker det är underbart att ha hundar omkring mig, valpar är så kul att föda upp, men människorna (dom flesta) hade jag lätt kunnat vara utan.

Jag har haft lyckan att hitta 2 trevliga valpköpare till 2 av valparna, förhoppningsvis dyker det upp 2 till. Men jag bekymrar mig inte så mycket. Dom hittar sina hem förr eller senare.

Men fy skäms, ni som rent ut sagt mobbar. Dessutom på ett forum som jag inte själv kan försvara mig i. Men eftersom mina riktiga vänner alla har Facebook, så får jag faktiskt reda på saker och ting ändå.

Nu hoppas jag att inte alla människor tar illa vid sig av vad jag har skrivit. Det är endast ett fåtal människor som behöver känna sig träffade och dom vet säkert vilka dom är själva.

Förlåt, behövde verkligen kräka av mig detta. Nu ska jag roa mig med mycket mer intressanta sysslor - nämligen mina underbara hundar.

Idag fyller jag, Xander, år. Jag blir 3 år. Matte passade på att fotografera mig igår, när husse var hemma. På det viset slapp jag försöka mig på en selfie. Dom blev ju inte så lyckade förra året...

Slick i örat!
Xander