Älskade SoFiN är hemma igen!

Koppelträning (ja, ni läste rätt) av alla 4 småttarna. Vi började med Willow och Wizzka. Husses Wizzka var mest motsträvig, men till sist lossnade det. Willow gick med mig som om hon aldrig gjort annat.

Sedan var det dags för Karma och Xanthal. När vi satte ner dom på marken utanför häcken så bara gick dom! Jag blev så paff! Men efter en stund började Karma krångla med husse, men han fick mutat henne några steg i taget. Xanthal lekte vild bronco...

Upp 5 imorse för att släppa ut hundar. Sedan kom Bettans husse för att lämna Bettan och hämta mig. Jag körde honom till Vellinge, för jag behövde låna hans bil idag också. Hem, sedan iväg och hämta husse i Skurup. Och så till Vellinge ännu en gång, för att hämta Bettans husse och få skjuts hem.

Hade väntat mig att få hem SoFiN ikväll, men se så blev det inte. Alltså får husse avboka morgondagens jobb...

Fick en söt bild på Wilse...

Det har varit mycket körande idag, så när allt var klart går jag på halvfart. Om ens det.

Delade upp flocken, så det gick 5 på baksidan och 5 på framsidan. Mindre risk för bråk då.

Vid ett tillfälle tittar jag ut genom fönstret mot baksidan. Karma Ragata ligger platt på sidan, i solen (gott om skugga) med munnen öppen. Tårarna bränner till och pulsen far upp till max. Hinner tänka många tankar innan jag nådde bakdörren. Vad fan kan ha hänt? Har hon härjat runt och krockat med någon av dom andra ungdomarna och brutit nacken? För så ligger man liksom inte om det inte är något allvarligt fel!

Öpnnar bakdörren och där står hon, pigg som en pelikan! Somnat i solen, på jakt efter fin solbränna?

SoFiN står hos Tobias, vi lämnade henne i morse. Hon ska byta galoscher... Eller damasker hette det ju. Vi tog med oss Yakki och Tipi, så fick dom en rejäl promenad när vi gick hem igen. Tipi var så lycklig så hon gick och "nynnade". Hon är alltid lika glad när hon kommer ut i koppel, om det så bara är ner till brevlådan. Mysko lycklig hund  .

SoFiN kommer förhoppningsvis hem imorgon kväll. Eftersom husse ska jobba imorgon, får vi låna Bettans husses bil. Alltså ska jag köra Bettans husse till Vellinge, sedan hem och hämta husse och köra honom till Lomma. Och på eftermiddagen ska Bettans husse hämtas i Vellinge igen. Husse i familjen jobbar dygn, så han kommer hem på tisdag.

Tycker vi, alltså

Vi körde till Ystad idag, jag och husse, för att gå på loppisar. Med oss hade vi Dante och Ior. Det var debut för Dante, i en stad så där. Han uppförde sig jättebra! Likadant med Ior, så klart.

Som vanligt när vi är någonstans så träffar vi på folk som husse känner. Till exempel träffade vi en före detta arbetskamrat till husse vid torget. Hon hade bott här ute, vid Önnarp tidigare. Nu bor hon i Ystad. Vi pratade länge med henne, hundarna tyckte om henne också, himla trevlig människa!

Längre ner på gågatan träffade vi ett par, som husse också känt länge. Också dom, jättetrevliga.

Och så träffade vi en ung kvinna, rullstolsbunden, med något mentalt handikapp. Hon sträckte sig efter hundarna när vi möttes, så vi stannade och frågade om hon ville klappa dom. Så glad hon blev! Hon klappade båda killarna, fick ge dom godisbitar och hon var så exalterad över mötet. Båda killarna blev som förbytta när dom umgicks med henne, lugna och fina. Jag fick hjärtat i halsgropen när jag ser hur hon knackar Dante i pannan och på nosryggen med ett pekfinger. Han kan mycket väl naffsa till på lek men nej, han bara stod stilla och såg ut som om han njöt. Höjdpunkten för den unga kvinnan var när Ior hoppade upp och satte framtassarna i hennes knä. Hon skrek till av lycka! Det kändes som om vi verkligen höjde hennes dag ett par snäpp. Med sig hade hon 2 unga killar, så jättegulliga! Dom kändes som om dom verkligen hade rätt arbete.

När vi var nästan framme vid bilen, i Rådhusparken, träffade vi på en kvinna. Hon tyckte om hundarna och bad att få hålla Iors koppel, eftersom hon tyckte att han verkade blyg. Visst, det kan väl vara bra träning, så länge hon håller sig i närheten tänkte vi. Aldrig mer! Genast skulle hon börja "dressera" honom och sa åt honom att sitta. Jag sa till henne att han kan inte sitt och ska inte lära sig det just nu heller. Chockad tittade hon på mig - VARFÖR? Nej, sa jag, för han har ingen nytta av att kunna det. Hon hävdade att alla hundar har nytta av det och även vi som hundägare. Nej, sa jag igen, det där kommer du ingenstans med. Du kan INTE övertyga mig. Hon fick något slags tuppjuck och blev helt märklig och betedde sig som värsta översittaren. Hon upprepade sina kommentarer om och om igen och jag svarade likadant hela tiden. En hund har ingen nytta av detta, om det inte finns något särskilt syfte med det. Detta enligt vad jag, som hundens ägare, tycker. Vad andra tycker får stå för dom. Men jag vill inte tvingas på något. Dessutom måste man ha hemskt mycket fler bra argument om man ska få mig att ändra mig. Jag kan visst ändra mig, men då ska man bevisa att jag har fel. Hennes argument höll absolut inte. Enligt henne ska hunden kunna sitt i uppfostringssyfte, men för mig är sitt bara ett onödigt kommando i ett sådant läge. Jag försökte få henne att sluta argumentera genom att säga att vi kan vara överens om att inte vara överens. NEJ! Det gick hon inte med på. Detta var en fruktansvärt påstridig människa som jag verkligen tyckte hemskt illa om. Hade hon fortsatt lite till, så hade jag frågat var hon hade fått sin utbildning (inbillning) ifrån, men det hann jag aldrig. Hon larvade iväg med sin lilla hund. Husse hade under tiden stått tyst och lyssnat. Vi kom fram till att hon måste ha fått i sig någon främmande substans som gjorde henne på detta viset. Måtte jag ALDRIG träffa henne igen!