Det sägs ju att vi står inför en stor förändring. Någon slags utveckling på det psykiska planet. Många tycks må väldigt dåligt just nu, och har gjort så ett bra tag. Däribland jag själv. Jag känner mig vilsen, vet inte riktigt var jag hör hemma. Eller var jag vill vara. Det enda jag vet är att jag tror att jag kommer gå ur detta starkare, det är inte på väg mot något hemskt. Tvärtom.

Det blir mycket grubblande. Ibland funderar jag till och med över hunderiets varande. Men helt ärligt; utan hundarna klarar jag mig INTE.

Hunderiet står just nu rätt stilla. Båda tikarna som parades; en i november och en i december, gick tomma båda två. Finns säkert någon mening med det.

Dali har ju flickvän just nu, så det är väl ungefär det som händer... Men jag kommer tillbaka!