Vår fine Elvis katt fick gå över regnbågens bro idag. Snart 16 år gammal tampades han med en del ålderskrämpor och nu var det inte läge att vänta längre. Vi ville ändå att han skulle få somna med hedern i behåll.

Körningen till veterinär Malin var allt annat än trevlig. Vägarna var hemska.

Rune släppte lös Elvis inne på kliniken och han gick lugnt och nyfiket igenom hela stället för att kolla av det. Jag och Rune blev chockade när han vägdes. Han vägde bara 5,5 kg! I sin glans dagar låg han faktiskt på 10-11 kg... Han började tackla av i somras, men var fortfarande hyfsat pigg, åt bra och var ute mycket. Men så kom kylan och allt gick neråt.

Eftersom han hade fått mycket gott att äta i morse lät Malin bli att ge honom lugnande spruta. Inget han behövde heller. Han fick avlivningssprutan i buken, ryckte inte ens till. Efter att halva sprutan tömts sjönk han ihop, med huvudet i sin husses hand. Det gick så fort....

Vi hade 4 hundar med oss i bilen; Vittra, Vide, Alan och Cree. Efter att Elvis var borta tog jag in Vittra så hon kunde konstatera att Elvis inte fanns mer. Hon slängde en snabb blick på kroppen och gick bort till Rune. Lyft upp mig, sa hon. Du behöver mig. Elvis var Runes katt, han fick honom när Elvis var ungefär 1 år gammal. Vittra visste att Rune behövde tröst.

Älskade Malin låter honom ligga i hennes klinikfrys till våren, så vi kan begrava honom.

Hemresan blev fruktansvärd. Vägarna var igenfykta, flera stopp på vägen då vi fick vända och köra annat håll. Hemresan blev låååååååååååååång. Men vi höll oss på vägen, tack och lov.

Sov Gott Elvis, vi kommer sakna dig allihop.

Tyvärr inga foton idag på grund av ledsamheter. Blir imorgon istället.