Jag har, i ett anfall av överdrivet modig, släppt Drobna lös nere vid brevlådan på hemvägen. Varje gång har jag fått ångra mig. Därför tänkte jag idag att jag tar henne i långlina så hon kan bete sig som hon vill. Men nä... Det blev inget tokspringande. Drobna gick lugnt och fint. Stannade några gånger när hon märkte att jag kom för långt bak. Då stannade jag och väntade att hon skulle komma till mig. Det gjorde hon var gång och var gång fick hon en liten godisbit.

Med sig på promenaden hade hon sin mormor Vittra, som springer lös. Halsband på och koppel med, så klart. Men hon håller sig alltid till oss.