Dagen skulle egentligen var i fullt fräs, men vissa omständigheter satte stopp för en del av aktiviteterna. Såhär på kvällen känner jag mig rätt nöjd med att det blev så. Värken har tagit ett FAST GREPP om hela kroppen och dom senaste mycket dåliga nätterna känns verkligen av. Natten till igår hade jag 3 svåra mardrömmar och natten till idag 2. Båda nätterna har Vittra väckt mig och pysslat med mig till den värsta ångesten lagt sig. När hon hör mitt fniss eller skratt, ser hon nöjd ut och går och lägger sig igen.

Tänk vilken tur jag har som faktiskt har fått ha flera sådana hundar. Dom har inte tränats på något sätt, dom har bara gjort det.

Den förste var Ufo "Uffe". Han stod och blåste på mig tills jag vaknade. När han sedan började förlora hörseln på ålderns höst, utbildade han "Cree". "Cree" var dock inte lika finkänslig till en början. Jag kunde vakna av att ha fått en lavett av en mycket hårdhänt tass. Han vidareutvecklade detta till att ganska snabbt ha fått ordning på hur hårt han skulle handskas med mig. Senare strök han mig med tassen på kinden, som en människa. Det var även hans sätt att lugna både mig och andra människor, när han märkte att där var ångest. Då kunde han sitta och luta sig mot en, andades väldigt övertydligt, så man till slut föll in i hans andning. Under tiden satt han och strök med tassen på ens arm eller ben. Magisk hund  .

När "Cree" skadade sig så illa att han var tvungen att fås somna in, tog "Troll" snabbt över. Han sätt att väcka mig var annorlunda; han lade sig på min mage med en framtass på varsitt bröst. Och så glodde han. Så det första jag såg var dessa vänliga bruna ögon, som gjorde mig varm.

Så tog universum "Troll" ifrån mig för ett år sedan... "Troll"s enda avkomma, dottern "Vittra" har nu tagit över jobbet.  Hon lägger sig ibland som en halsduk om min hals. Annat alternativ är att hon kittlar mig i näsan med sina extrema morrhår.

Malin, min älskade kära vän, har varit på besök idag. Hemligt ärende  

Har fått mail från en "gammal" valpköpare. Dom hade Cheenas bror Tander. Varken Cheena eller Tander finns mer, men minnena gör. Kanske flytter en ny sheltie dit?

Igår glömde jag skriva om ett telefonsamtal jag fick på morgonen. Jag var inte riktigt 100% vaken, såg att det var från Evidensia i Trelleborg. En lite tårfylld röst frågade om jag var Diana. Det var veterinär Hedvig. Hon ville ringa och säga tack för den tiden hon fått träffa mig och mina hundar. Hon ska inte arbeta kvar på Evidensia i Trelleborg längre, utan kommer fortsätta i Lund. Hedvig sa till mig att dagarna hade blitivt trevligare och gladare när jag var på besök. Snacka om att jag känner mig speciell och utvald!   Tack snälla rara Hedvig  . Önskar dig verkligen lycka till på din nya arbetsplats. Kommer kanske och hälsar på någon gång?