Satte mig vid datorn efter det att jag matat hundarna och släppt ut dom igen. Ser något röra sig på åkern, sådär i ögonvrån. Tittar ut och där går en så vacker räv! Den sätter sig kanske 15 meter från mitt staket och jag öppnar bakdörren. Som om den skulle sitta kvar..... Men det gör den! Jag berättar för den hur vacker den är och den lyssnar på min röst en stund. Sedan går den lugnt ner mot dammen, stannar till ett par gånger för att kolla mig. Jag tackar den så mycket för att jag fick se den på så nära håll.

Den såg fin och fräsch ut, så jag är inte orolig för någon smitta av rävskabb till exempel.

Tidigare idag var Lotta och jag i Svaneholm. Karlos följde med mig, det var första gången där. Han fullkomligen hatar att åka bil, så helt ärligt drar jag mig för att ta med honom. Men idag tog jag tag i detta. När han hoppade ur bilen på parkeringen vid Svaneholm tittade han sig nyfiket omkring. Han hälsade fint på Lottas Assar (skitstor) och Anton (skitliten), gick så bra så.

Hela promenaden gick han med fjädrande steg, nosade, kissade och såg ut som han verkligen njöt.

Ungefär halvvägs träffar vi en man och en kvinna med en bichon frisé. Kvinnan, som höll i kopplet, gick av från stigen. Jag frågade nyfiket varför och fick veta att hunden, som heter Dixie, inte kan handskas med hundar. Jag erbjöd dom min hjälp och den togs emot. Karlos och jag gick fram till dom och Dixie försökte skrämma iväg Karlos, men det lyckades inte. Jag vände Karlos bakdel mot henne, så hon kunde nosa och VIPS så var det dramatiska borta. Dom fick mitt telefonnummer så vi kan träffas flera gånger.

När vi sedan gick vidare träffade vi på en sobel collie och en bi-blue sheltie! Inte vad jag väntade mig precis...