Satte mig vid datorn efter det att jag matat hundarna och släppt ut dom igen. Ser något röra sig på åkern, sådär i ögonvrån. Tittar ut och där går en så vacker räv! Den sätter sig kanske 15 meter från mitt staket och jag öppnar bakdörren. Som om den skulle sitta kvar..... Men det gör den! Jag berättar för den hur vacker den är och den lyssnar på min röst en stund. Sedan går den lugnt ner mot dammen, stannar till ett par gånger för att kolla mig. Jag tackar den så mycket för att jag fick se den på så nära håll.

Den såg fin och fräsch ut, så jag är inte orolig för någon smitta av rävskabb till exempel.

Tidigare idag var Lotta och jag i Svaneholm. Karlos följde med mig, det var första gången där. Han fullkomligen hatar att åka bil, så helt ärligt drar jag mig för att ta med honom. Men idag tog jag tag i detta. När han hoppade ur bilen på parkeringen vid Svaneholm tittade han sig nyfiket omkring. Han hälsade fint på Lottas Assar (skitstor) och Anton (skitliten), gick så bra så.

Hela promenaden gick han med fjädrande steg, nosade, kissade och såg ut som han verkligen njöt.

Ungefär halvvägs träffar vi en man och en kvinna med en bichon frisé. Kvinnan, som höll i kopplet, gick av från stigen. Jag frågade nyfiket varför och fick veta att hunden, som heter Dixie, inte kan handskas med hundar. Jag erbjöd dom min hjälp och den togs emot. Karlos och jag gick fram till dom och Dixie försökte skrämma iväg Karlos, men det lyckades inte. Jag vände Karlos bakdel mot henne, så hon kunde nosa och VIPS så var det dramatiska borta. Dom fick mitt telefonnummer så vi kan träffas flera gånger.

När vi sedan gick vidare träffade vi på en sobel collie och en bi-blue sheltie! Inte vad jag väntade mig precis...

For till Skurup för att handla med Maggan. Som vanligt var det så himla trevligt.

Framemot kvällen satte jag mig i Cobby för att köra och chipmärka en kull valpar. Behövde köra inom Skurup för att tanka Volvon Cobby. Ställer bilen vid pumpen, går ut för att öppna bensinlocket. Men hur fan gjorde man det då??? Cobby har ju stått flera månader och jag har totalt tappat bort detta svåra ingrepp. Hm, var det en spak där frammevid, så som på SoFiN? Nope! Men hur sjutton ska jag kunna tanka? Och jag kan inte köra hem med Cobby igen, för där är inte tillräckligt med bensin till detta. Måste bita mig i underläppen för att inte brista ut i ett galet gapskratt... Vänder så blicken till vänster, där jag sitter på huk utanför bilen. DÄR! På dörren! DÄR sitter en knapp som man ska dra i. JIPPIE! Lyckades! Tankade Cobby fullt, tänkte köra honom lite nu.

Så hem till valpkullen som ska chippas. Det är 3 shar-peiskrynklor, en hane och två tikar. Som vanligt mycket välhanterade och chipmärkningen gick lätt. Problemet var min scanner som bestämde sig för att ge upp. Får se om där är någon som kan hjälpa mig att laga den. Det visade sig vara en liten sladd som lossnat... Kanske en urmakare?
Nu är kvällens sysslor gjorda, nästan. Hundarna ska in och sedan lägger vi oss.

Så ledsamt... Adam Alsing är död...

Dagen har varit i långsamhetens tecken. Har pillat med hundpälsarna och klippt klor på dom alla. Mina duktiga! Är stolt över dom, hela flocken. Visst kan någon krångla, idag var det Zajva som till och med bet mig i tummen, men jag skärpte tonen lite så gick allt som på räls. Hennes svans viftade hela tiden, så det var nog inte så farligt ändå.

Efter besiktningen av Hera var vi på restaurang Kina i Trelleborg. Det är alltid lika fräscht och fint där. Maten i buffén fylls på i små portioner så att det hela tiden är nylagat. Och ändå vågar nästan ingen äta på stället, för smittorädsla. Men där är för attan inget folk, det är tämligen "safe" att äta där. Klart vi ska vara försiktiga, men är man rädd för att smittas av den ruskiga sjukdomen som härjar, kan man beställa och få hämta maten vid deras entrédörr.

Och vilken personal! Har ingen aning om vad denna underbara kvinna heter, men hon gör verkligen så att man känner sig otroligt välkommen. 

Maten är jättegod, stort utbud i buffén. Vi åt och åt...... Min favorit är kycklingfileerna, ris och sötsur sås. Och ett BERG med ananas... Husse i familjen är inte lika snäv i sin smak och allt han provar på är supergott. Efter 2 stora tallrikar med mat avslutade han med en kopp thé, som enligt honom är något helt outstanding. 

Vill ni äta sagolikt god mat och träffa deras supertrevliga personal, så tveka inte! 

restaurangkina.business.site

Hera var på besök hos veterinären i Trelleborg, för en besiktning. Inför en försäljning. 

Det var meningen att vi skulle behålla både Hera och Slända hemma, Gaia bor hos fodervärd. De resterande valparna har funnit sina hem.

Sällan har jag känt mig så tillfreds med en försäljning som jag gör med Hera. Jag önskade verkligen att få dela med mig av denna fantastiska kull till min älskade vän Tina. Tina som ju faktiskt är den skyldiga till att jag har sheltie. 

När vi stod i köket hemma hos Tina och Roland översköljdes jag av så mycket känslor och tårarna började rinna. Tina misstolkade mig och trodde att jag ångrade mig. Men nej, Tina! Verkligen INTE! Önskar dig all lycka med en av dom underbara valparna från Cree8-kullen.

Ja, dom andra använder den också. 

Dessa 2 var importer från Bianca Rosenkilde, kennel Zarvo i Danmark. Jag fick igår kväll veta att Bianca inte finns med oss längre. Vila i frid

Hejja mig! Har skruvat ihop en hundsäng på ben åt mina sötingar. Jag har tyckt dom var så häftiga och länge velat ha. Så var vi hos Catarina, när vi hämtade Tezla. Med oss hade vi Viking och Zajva. Viking blev så förtjust i Catarinas hundsäng på ben. När han fick komma in och prova den nu, så kröp han nära mig, som för att krama mig. Han såg så glad ut i ögonen. Ja, jag vet, det är ingen människa. För er andra. Men för mig är mina hundar värda mer än vad dom flesta människorna är. Några enstaka ligger på samma plats som hundarna. Så när jag säger att nej, jag vet att han inte är en människa, så vet jag det. För han är bättre...