Husse har gått och lagt sig, men min kropp är på dåligt humör och vill inte sova. Tankarna snurrar...

Man säger ju att man ska försöka att förlåta, alla kan begå misstag. Men var drar man gränsen? Jag har haft en del människor i mitt liv som svikit mig ganska grovt. 

En av dessa människorna har bett mig om en tjänst idag. Det har gått flera år sedan det inträffade, men det har satt djupa spår hos mig och min tilltro till människor. 

Ena sidan av mig vill undvika att säga VARFÖR jag inte vill hjälpa, för att inte såra eller förarga personen ifråga. Andra sidan av mig vill bara kräka av mig. 

Tycker att det är märkligt att man kan svika någon så illa och sedan komma tillbaka ett antal år senare och låtsas som om inget har hänt. Men tydligen är vissa människor så.

Det bör ju tilläggas också att jag avskyr att göra folk besvikna. Vill gärna ställa upp och har svårt att säga nej. Men i detta fallet blir det ett nej oavsett. Men frågan är om jag ska berätta varför?

Körde Pixi till Tobias. Något krånglar så motorlampan lyser, troligen något med tomgången. Bromsarna låter illa, så matte nästan skäms att köra för folk tittar. Alltså får matte vara utan bil några dagar. Transport av husse till Skurup får ligga på annans lott, i detta fallet Lotta. 

Vi har inte velat vara ute mycket idag. Det har kommit mycket regn, fruktansvärt äckligt.

Matte har mest legat idag. Hon säger att det känns som att hon har huvudvärk i hela kroppen. Det var likadant igår. Plus att hon grubblar och har ångest för lite allt möjligt. Lägg därtill människor som jagar henne och vill att hon ska lösa deras problem. Nä, jag får nog börja göra som min mamma Vittra och börja bita alla dumma människor. Kanske tar jag min systerdotter Drobna med i det företaget. Vi samarbetar mycket bra.

Nu har vi fått kvällsmat och blivit utsläppta igen. Dags för husses och mattes mat. Det blir ägg, bacon och pommes frites.

Raqqa